Jag kollade nyss på Pretty Woman och åt lite god mat till.
Och jag har precis upptäckt en mycket viktig del av mig själv tack vare den filmen.
Jag ska ta efter en replik som Julia Roberts säger när hon spelar Vivian Ward;
Jag vill ha sagan. I want the fairytale.

Jag har alltså nu kommit fram till att jag själv är en hopplös romantiker.
Jag vill ha allt det där löjliga som man har när man är fånigt förälskad.
Jag vill känna fjärilar i magen, tänka på varför han inte hör av sig, tänka på vad jag har på mig (för att liksom tänka på om han kommer att gilla mitt val av käder eller inte..), sitta på andra sidan telefonen och vänta på att han ska ringa.
Jag vill ha allt det där klassiska, som när en kille bjuder på middag den första dejten.
Eller att han sjunger en sång och tittar en sådär djupt in i ögonen.

Vad ska man säga?
Jag är en hopplös romantiker...

pussiluss på det!