2 November 2010.

Det är du själv och ingen annan som måste formulera svaren på ditt livs frågor. Ingen annan kan göra det åt dig. Du har inte bara den rätten och den friheten, du har också den skyldigheten och det ansvaret.

Du kan inte passa på frågan hur länge som helst. Till slut måste du svara. Hur insiktsfullt ditt svar blir, hur omfattande och hur intressant beror väl på hur lat du är.

Så ärligt, hur länge ska du passa på frågan?


22 Augusti 2010.

Lyssnar just nu på Bailey ft Jodie Conner - Higher State och kan inte undgå att fundera på en massa saker.

Hur kommer det sig att vi ofta väljer handlingar vi vill istället för att vi borde?
Det kan ju handla om vad som helst i princip. Ta en lätt exempel; Mamma har tjatat på att jag ska diska i en timma. Men nu är hon inte hemma, och jag VET att hon inte kommer hem förns om ca 4 timmar. Då gör jag ju hellre nått jag vill sålänge för att sedan göra det jag borde lite senare.
Samma sak när det kommer till kärlek. Du vet att en kille är perfekt för dig, ni matchar varandra som handen i handsken. Ändå väljer du killen som du vill vara med, fast än att du vet att du killen du borde vara tillsammans med är hundra gånger bättre för dig. Han är den som inte sårar.

Varför kan aldrig vill och borde gå ihop?

Jag vet att jag inte är ensam om detta dilemmat,
det sitter säkert tusentals kvinnor som har samma problem. Ja, män också för den delen..

Vet inte vart jag vill komma med detta blogginlägg egentligen.
Men nån enda gång vore det ju roligt om vill och borde kunde klicka tillsammans!


Magnus Bäcklund.

 



Hur snygg är han inte på en skala?
Jag skulle dö för en kyss med honom!
Tro mig!
MUMS & YUMMIE!
hahaha


Om...?

Om kärleken var stadsminister, ja det vore väl bra?
Om krigsministern hette puss & kram, hur skulle det va?
Om finansministern sa: pengarna dem får ni tillbaks, oh ja!
Om kulturministern hette humor, va kul vi skulle hahaha!

Om omtanken var huvudfråga, hur skulle're va?
Om skolministern hette "fri vilja", en sån ska vi ha!

Låt oss få ett slut, på alla knäppa beslut.
Kandidat Hat ska helt enkelt inte ha några fler mandat.
Varje minister ska va´din- och min ister, eller hur, vad säger ni?

Love for president, amore dictatore, liebe für kansler!!
Tjena-muff-tung-pung!

Dagens förebild.


Svart eller vitt

"Jag har aldrig vart ute efter folks sympatier eller medlidande på nåt sätt. Jag har aldrig försökt få mig själv att framstå som ett offer. Jag har hela tiden sagt att jag står för mina misstag och jag vet att jag gjort fel. Men det jag vill belysa är att det alltid finns ett VARFÖR och en ORSAK till att många hamnar fel i livet! Och att dem som lättast dömer ofta saknar en stor erfarenhet själva!

Ju mindre man själv genomlevt, desto lättare är det att se vissa saker svart eller vitt..."



- Sanna Bråding






In you I hear a song.

Jag kollade nyss på Pretty Woman och åt lite god mat till.
Och jag har precis upptäckt en mycket viktig del av mig själv tack vare den filmen.
Jag ska ta efter en replik som Julia Roberts säger när hon spelar Vivian Ward;
Jag vill ha sagan. I want the fairytale.

Jag har alltså nu kommit fram till att jag själv är en hopplös romantiker.
Jag vill ha allt det där löjliga som man har när man är fånigt förälskad.
Jag vill känna fjärilar i magen, tänka på varför han inte hör av sig, tänka på vad jag har på mig (för att liksom tänka på om han kommer att gilla mitt val av käder eller inte..), sitta på andra sidan telefonen och vänta på att han ska ringa.
Jag vill ha allt det där klassiska, som när en kille bjuder på middag den första dejten.
Eller att han sjunger en sång och tittar en sådär djupt in i ögonen.

Vad ska man säga?
Jag är en hopplös romantiker...

pussiluss på det!

Folkmusik i mitt hjärta!

Jag är 20, blir 21 i december.
Det är ju ganska (?!) vuxet ändå.
Men ändå är jag unik som 20åring,
för jag vill bevara vår svenska kultur.

Jag tycker folkdans är tradition på midsommar,
och jag gillar folkmusik. Tycker att det är extremt synd att
man i skolor inte kan ha fått barn och ungdomar att förstå att
det är en del av vår svenska kultur, precis som det är kultur för
andra länder att tex dansa och sjunga.

Tror tyvärr att många uppfattar det lite coolare att ha en kultur ifrån tex bosnien än Sverige.
Vi är nog lite mer töntiga enligt många..
Synd, tycker jag!

Laddade upp en video på youtube,
en låt som verkligen får mig att rysa för att den är så extremt bra!
Det är Kalle Moraeus som sjunger.
Nu säger säkert många; Vem fan är det?!
Han spelar med i Orsa Spelmän, ett stort
folkdansband (kan man säga så, hm..?!),
och Benny Andersson brukar uppträda och spela med dem mycket.
Låten heter iaf Beatrice, tänkte lägga ut den här, så får ni själva
avgöra vad ni tycker om folkmusik :)


Att Tänka På!

I en liten stad någonstans i vårt avlånga land sitter en familj i sitt hus. De har det så trevligt så, är iförda mysbyxor av äkta kinesisk kvalitet och föräldrarna sitter uppflugna i var sin IKEA-fåtölj. Kanske har de just ätit parmaskinka gjord på död gris, och svept några glas bubbelvatten som skapats av den nyinköpta Sodastreamer-maskinen. Måhända sitter de och låter sig förströs av ett TV-program där lantbrukare söker kvinnlig fägring, eller där Sverker Olofsson slänger prylar i sin soptunna. I reklampauserna diskuterar de eventuellt byggationen av den altan som mamman så länge velat att pappan ska bygga. I köket sitter kanske sonen och brottas med matteuppgifter i tron att lösningen till ekvationen 3x2 + 5x - 9 = 0 på något vis kommer att hjälpa honom framåt i livet, medan tonårsdottern står i badrummet och testar sin nya djurtestade maskara från L'Oreal i hopp om att den ska få Fredrik i paralellklassen att börja uppmärksamma henne.


Och jag vill verligen inte komma här och förstöra stämningen! Och jag vill heller inte verka pretantiöst PK på något vis! Men samtidigt vill jag försöka få familjen att bry sig på samma sätt som jag gör. Visst, jag har löst hundratals andragradsekvationer i mitt liv, och jag har säkert förbrukat åtskilliga maskaror vid det här laget. Men jag försöker att bry mig, så gott jag kan. Vad det innebär i praktiken är kanske inte alltid självklart, men att bry sig handlar om att åtminstone göra något. Samtidigt förstår jag att det inte alltid är lätt för andra att vara lika präktiga som jag. Det är kanske ingen som har sagt till tonårsdottern att hennes maskara inneburit råttors död, och det kan också vara svårt att ta tag i alla världens problem när man är en liten svensson-mamma, kanske är det lättare att istället engagera sig i sin altan. Men om inte världens alla svensson-familjer börjar bry sig lite mer kanske det går helt åt skogen med allting, och om kranvattnet är förorenat kan inte ens en Sodastreamer göra vattnet gott. Jag vet inte hur jag ska berätta det för dem, att det är viktigt att bry sig om miljön, om djuren och om de svältande afrikanerna. Hur säger man det utan att förstöra stämningen? "Hörde ni, den goda parmaskinkan och den förskönande maskaran är oetiska, och det går faktistk utmärkt att placera sina utemöbler på grästäckt mark, ta och engagera er i viktigare saker istället, gå med i mp vetja". Eller inte.


De tre solidariteterna sägs vara grunden för miljöpartiets politik, och kanske även för den gröna ideologin. För mig är solidaritet att bry sig. Och visst är naturvetenskapliga teorier om långsiktighet, hållbarhet och ekologiska ramar nödvändig kunskap, men det spelar ingen roll om vi vet att svavelutsläpp orsakar försurade sjöar om vi är helt likgiltiga inför de sjölevande organismernas öden. Jag är helt övertygad om att den viktigaste uppgiften för den gröna rörelse och vårt parti är att få folk att bry sig. Men hur, det vet jag inte. Och jag säger vårt parti eftersom att jag tycker att det egentligen borde vara en självklarhet för alla att rösta grönt. Det är min åsikt. Nu ska jag lägga mig. Tack och hej.


Gott = Nyttigt?!

Varför är frukt nyttigare än godis?
Varför är godis mycket godare än frukt?

Hm..

Nu menar inte jag att jag avskyr frukt, för det kan vara gott det också!
Men ni måste ju hålla med om att man väljer några godisbitar framför ett äpple liksom?
Eller är det bara jag?!...

Jag vet inte vad syftet med detta inlägg egentligen är, men TÄNK ER att man skulle bli smal och må bra av godis; Kul!, säger jag.

Nu ska jag fortsätta att jobba!
Tjingeling!

Sanningen är svår.

Jag har insett att nästan allt som skrivits om kärlek är sant. Shakespeare sa; "Resor leder till kärleksmöten". Vilken märkvärdig tanke. Personligen har jag ingen erfarenhet av något sådant. Men det hade säkerligen Shakespeare. Jag tänker nog mer på kärlek än man borde. Jag är ständigt fascinerad av dess kraft att ändra och definiera våra liv. Det var Shakespeare som sa; "Kärleken är blind". Det är något jag vet är sant.
För somliga, helt oförklarligt, falnar kärleken.
För andra är den helt enkelt förlorad.
Men återigen, kärleken kan också hittas. Om än bara för en kväll.

Så finns det en annan slags kärlek, den grymaste sorten. Den som nästan dödar sina offer.
Den kallas obesvarad kärlek. På den är jag expert.


De flesta kärlekshistorier handlar om folk som blir kära i varandra. Men resten av oss då?
Hur är det med våra berättelser? Vi som blir kära på egen hand. Vi är offer i en ensidig kärleksaffär. Vi är de som förbannas av de älskade. Vi är de oälskade. De skadade som står upp. De handikappade utan handikapparkering. Jag är en sådan person!

Jag tycker frivilligt om en person som inte ger mig något tillbaka. Känner ni igen er om jag säger utekvällar och tårar?
Åren då jag har varit förälskad har varit den mörkaste tiden i mitt liv. För jag är drabbad av förbannelsen att vara kär i en man som inte älskar mig tillbaka. Herregud, bara åsynen av honom får mina ben att skaka. Hjärtat slår, det blir tjockt i halsen, jag kan inte svälja. Alla vanliga symptom. Ni kanske inte inser hur patetisk jag är? Men herregud, jag är väl medveten om hur patetiskt detta är.

De vet hur de ska styra oss. Närhelst de vill ha oss i våra liv hör de av sig och SVISCH så är vi hos dem, för att egentligen sedan bli lämnade igen. Och vi är så väl medvetna om det redan då vi ser att det är just HAN som ringer..

Varför faller jag alltid för fel kille? Varför dras jag till en person som jag vet inte är den rätta för mig?
Jag råkar veta svaret på den här.
För att jag hoppas att jag har fel. När han gör något elakt, så ignorerar jag det. När han är schyst är han så pass övertygande att argumenten som säger att han inte är bra för mig bleknar bort. Plus den klassiska tillflykten; "Skulle en sån kille verkligen vilja ha en tjej som mig..?"

Vad jag försöker säga är att jag förstår hur det är att känna sig så liten och obetydlig det någonsin är möjligt. Hur det kan göra ont på ställen i kroppen man inte visste fanns. Oavsett antalet frisyrer du har eller hur många gym du går på, eller hur mycket vin du dricker med väninnorna ligger du fortfarande i sängen och ältar varje detalj och undrar vad du gjorde fel och hur du kunde missförstå. Och hur, för ett kort ögonblick, du kunde tro att du var lycklig. Ibland intalar du dig själv att han ska förstå och komma till dig. Och efter allt det, hur lång tid det nu tar åker du någon annanstans och träffar människor som får dig att känna dig värdefull. Och du hittar tillslut de små skärvorna av din själ. Och hela den här sörjan, den bortslösade tiden av ditt liv, bleknar till slut bort.

Det värsta är att jag, återigen, sitter fast i en sån här situation.
Hjärtat och hjärnan vill två helt olika saker.
Men en sak har jag bestämt mig för;
Jag ska börja lyssna på magkänslan, för den har ALLTID rätt!

Nu ska jag försöka sova trots mitt hostande.
Bonne nuit mon fleurs! ^^

RSS 2.0