14 April 2013.

 

Har så många ord jag vill säga till denna tjej.

Ulrika för 3½ år sedan.

En tjej som var så nere i djupet man bara kunde vara.

Som inte trodde att livet hade någonting att erbjuda just henne.

Kort och gott, hon hade gett upp allt hopp och var nära på att göra någonting mycket dumt.

Ibland slår det mig lite extra.

Vad som kunnat skett.

OM inte pappa ringt till Ida och frågat.

Då hade jag inte suttit här idag.

OM inte Ida hade gissat rätt, så hade allt varit svart.

Att en så liten marginal på 5-10 min kunde göra så STOR skillnad!

 

Idag vill jag säga till Ulrika för 3½ år sedan;

"Ge inte upp!

Du anar inte vilken lycka som kommer att dimpa ner i ditt liv om några år!

Du kommer få en fantastiskt fin son, som du varje dag är så stolt över att just du "gjort"!

Varje dag kommer du vara glad över att just DU får vara hans mamma.

Ingenting kommer betyda mer för dig än din son!!

Så snälla, ge inte upp!!!!!!

 

Och Ulrika, helt ärligt?! Vill du verkligen lämna dina vänner och din familj?

Du har två bästa vänner som gör allt för att du ska må bra.

Din mamma, din pappa och din bror finns alltid där för dig!

Är det inte lite egocentriskt att bara lämna dem i sticket och låta dem sörja dig?

 

DU KOMMER KLARA DET HÄR!

DU KOMMER TA DIG UR DET SVARTA HÅLET!

ALLT LÖSER SIG!

JAG LOVAR!

GE INTE UPP!"

 

Vet inte vad detta blev för slags inlägg.

Men någon slags form av självterapi.

Ibland sitter man och funderar bara vilken jävla soppa man suttit i och att man faktiskt i nuläget mår bra.

Man tog sig upp, trots att det tog mig flera, flera månader att komma upp igen.

 

Vill nog bara kort och gott säga att JAG ÄLSKAR LIVET! Och vad livet har att erbjuda! Nya utmaningar varje dag! Jag har VÄRLDENS FINASTE SON! Som jag älskar mer än själva livet! För din skull skulle jag hoppa älskling! <3

Jag har VÄRLDENS FINASTE VÄNNER & VÄRLDENS BÄSTA FAMILJ!

 

Idag är jag kort och gott en tjej som hittat tillbaks till livet.

Och jag är sååå tacksam för det.

Varenda dag!

 

Nu ska jag sova innan det här blir för djupt och sorgligt inlägg ;)

Natti!

 

 

Jag är otroligt glad att du har den livsglädjen igen <3 Ditt liv kommer bara att bli bättre! ÄLskar dig <3 <3 <3 <3

Du ska vara så stolt över att du tog dig upp igen. Det var en lång väg att gå och du klarade det. Faaaan rent ut sagt, du jobbade och slet varje dag, när du precis innan inte känt en enda liten livsglädje.. TACK gode Gud eller de högre makterna att du finns här idag. Jag vill inte ens tänka tanken vad som hade kunnat hänt och hur fan hade jag själv överlevt det?? Vilken resa ändå, livet är sårbart, man ska ta vara på varje dag! Och det gör du! Det här bevisar ju bara vilken otroligt stark person du är. Det är inte alla som orkat tagit sig upp.. LOVE U! <3

Du ska vara så stolt över att du tog dig upp igen. Det var en lång väg att gå och du klarade det. Faaaan rent ut sagt, du jobbade och slet varje dag, när du precis innan inte känt en enda liten livsglädje.. TACK gode Gud eller de högre makterna att du finns här idag. Jag vill inte ens tänka tanken vad som hade kunnat hänt och hur fan hade jag själv överlevt det?? Vilken resa ändå, livet är sårbart, man ska ta vara på varje dag! Och det gör du! Det här bevisar ju bara vilken otroligt stark person du är. Det är inte alla som orkat tagit sig upp.. LOVE U! <3