inauguration.

Japp, idag blev det att inaugurera sommaren!
Faster fyllde 55, så vi åkte till Hovsta och grattade henne.
Det blev fika och mys i Trädgården!
Det är ju såå varmt och skönt ute! Myspys!
 
Nu ska jag på bio med Adam,
vi ska se en natt på museet 2.

(Tror den hette så iaf)

Puss på er sötsaker, i sommarvärmen!

KoreografinÄrLikaMedFrän!


Ny tid, nya möjligheter.

Nu har man lugnat ner sig lite måste jag medge. Idag har varit en hektisk dag!
Har pratat med facket, arbetsförmedlingen och sökt massor av nya jobb!
Det känns ändå rätt bra trots omständigheterna.
Ska till reffekt på fredag och lämna alla mina saker.


Förövrigt så vill jag bara påminna Ida om 3 sekundersregeln!
Hahahahha!


pussheej

They say what doesn't kill you makes you stronger, but should it be about how to survive?

Jaha, det var det det.
Fan jävla skit.
8 månader för ingenting.
Tack så jävla mycket.
Hoppas det går sunkigt för er.


Väldens bästa kille fyller 13 idag!

Jag hatar Gräs.
Jag hatar Pollen.
Jag hatar Damm.
Jag hatar Katter.
Jag hatar Jordnötter.
Jag hatar Paranötter.




Jag älskar Vädret.
Jag älskar Musik.
Jag älskar Nässpray.
Jag älskar Nimo.
(Som btw fyller 13 år idag!! Grattis till världens bästa kille!)

Jag älskar Alfons.
Jag älskar Lön.

Dröm = Verklighet!

Japp, numera är man sångare i ett band!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Helt fuckin' otroligT!!

Jag är glad, lycklig, överväldigad, förvånad och superpigg på detta!! ^^

Tänker dock inte berätta vad bandet heter än,
men dem är från Karlskoga iaf, så mkt kan jag avslöja!
hihhihi

Nu ska jag sova.
Pusshej och puss godnatt!

Boots!



En sånhär outfit ska jag ha!
Ska leta efter sånnahär boots
när min lön kommer på måndag! ^^

Nostalgi!

Hittade den här på youtube förut.
Den älskade jag på högstadiet!


Att Tänka På!

I en liten stad någonstans i vårt avlånga land sitter en familj i sitt hus. De har det så trevligt så, är iförda mysbyxor av äkta kinesisk kvalitet och föräldrarna sitter uppflugna i var sin IKEA-fåtölj. Kanske har de just ätit parmaskinka gjord på död gris, och svept några glas bubbelvatten som skapats av den nyinköpta Sodastreamer-maskinen. Måhända sitter de och låter sig förströs av ett TV-program där lantbrukare söker kvinnlig fägring, eller där Sverker Olofsson slänger prylar i sin soptunna. I reklampauserna diskuterar de eventuellt byggationen av den altan som mamman så länge velat att pappan ska bygga. I köket sitter kanske sonen och brottas med matteuppgifter i tron att lösningen till ekvationen 3x2 + 5x - 9 = 0 på något vis kommer att hjälpa honom framåt i livet, medan tonårsdottern står i badrummet och testar sin nya djurtestade maskara från L'Oreal i hopp om att den ska få Fredrik i paralellklassen att börja uppmärksamma henne.


Och jag vill verligen inte komma här och förstöra stämningen! Och jag vill heller inte verka pretantiöst PK på något vis! Men samtidigt vill jag försöka få familjen att bry sig på samma sätt som jag gör. Visst, jag har löst hundratals andragradsekvationer i mitt liv, och jag har säkert förbrukat åtskilliga maskaror vid det här laget. Men jag försöker att bry mig, så gott jag kan. Vad det innebär i praktiken är kanske inte alltid självklart, men att bry sig handlar om att åtminstone göra något. Samtidigt förstår jag att det inte alltid är lätt för andra att vara lika präktiga som jag. Det är kanske ingen som har sagt till tonårsdottern att hennes maskara inneburit råttors död, och det kan också vara svårt att ta tag i alla världens problem när man är en liten svensson-mamma, kanske är det lättare att istället engagera sig i sin altan. Men om inte världens alla svensson-familjer börjar bry sig lite mer kanske det går helt åt skogen med allting, och om kranvattnet är förorenat kan inte ens en Sodastreamer göra vattnet gott. Jag vet inte hur jag ska berätta det för dem, att det är viktigt att bry sig om miljön, om djuren och om de svältande afrikanerna. Hur säger man det utan att förstöra stämningen? "Hörde ni, den goda parmaskinkan och den förskönande maskaran är oetiska, och det går faktistk utmärkt att placera sina utemöbler på grästäckt mark, ta och engagera er i viktigare saker istället, gå med i mp vetja". Eller inte.


De tre solidariteterna sägs vara grunden för miljöpartiets politik, och kanske även för den gröna ideologin. För mig är solidaritet att bry sig. Och visst är naturvetenskapliga teorier om långsiktighet, hållbarhet och ekologiska ramar nödvändig kunskap, men det spelar ingen roll om vi vet att svavelutsläpp orsakar försurade sjöar om vi är helt likgiltiga inför de sjölevande organismernas öden. Jag är helt övertygad om att den viktigaste uppgiften för den gröna rörelse och vårt parti är att få folk att bry sig. Men hur, det vet jag inte. Och jag säger vårt parti eftersom att jag tycker att det egentligen borde vara en självklarhet för alla att rösta grönt. Det är min åsikt. Nu ska jag lägga mig. Tack och hej.


Viskaren

Jag är ingen våldsam kvinna, jag blir väldigt sällan arg.
Men jag har en liten egenhet, för även jag har mina gränser
och när vredet styr totalt så behandlar jag mig själv primalt.
Som när min kille stack så bad jag och en sista kram,
där stod vi kind mot kind, jag snyftade så ömt hans namn.
Han tror att jag ska viska något i hans öra när jag skriker; AAAAAAAHH!!
Jag pressar munnen mot hans öra; AAAAHHH!!
WOW, vad det känns bra, tack och goddag!









- Nanne Grönvall, "Viskaren"

Gott = Nyttigt?!

Varför är frukt nyttigare än godis?
Varför är godis mycket godare än frukt?

Hm..

Nu menar inte jag att jag avskyr frukt, för det kan vara gott det också!
Men ni måste ju hålla med om att man väljer några godisbitar framför ett äpple liksom?
Eller är det bara jag?!...

Jag vet inte vad syftet med detta inlägg egentligen är, men TÄNK ER att man skulle bli smal och må bra av godis; Kul!, säger jag.

Nu ska jag fortsätta att jobba!
Tjingeling!

De bästa i ESC 2009.


Albanien - Carry Me In Your Dreams



Moldavien - Hora Din Moldava



Estland - Rändajad (Det tar ca 10 sek innan låten börjar..)



Tyskland - Miss Kiss Kiss Bang



Sverige - La Voix

La voix, Dum Tek tek!

jaha, då sitter man och kikar på eurovision song contest 2009. eller kikar, jag tittar helspänt på det! :D
Jag tycker personligen att Sverige, Norge, Ukraina, Albanien, Moldavien, Estland eller Turkiet ska vinna! De är verkligen värdiga vinnare! Sköna låtar!

det är så spännande! Tänk att jag tycker att det är lika kul varje år esc går på tv! Fan vad jag älskar det!!!!!

hihihihi

Nej, nu ska jag fortsätta kolla!
hej hopp!

Ulkanhontas!

HIttade mitt kassettband häromdagen när jag städade. Ointressant tycker ni, men fortsätt läsa så kommer ni förstå varför det är så kul..
Det är alltså från när jag var 5 år, och Markus var typ nyfödd år. Jag älskade redan då att sjunga, så jag spelade alltså in mig själv när jag sjöng "Barfota utan strumpor och skor" och "Pocahontas-låten". Mycket kul att lyssna på såhär i efterhand eftersom att jag inte var helt hundra på texten. Så jag hittar liksom på lite text..
Som i Barfota-låten, så börjar det (på riktigt);
Barfota utan strumpor och skor,
ska jag vandra med dig.
Ut till sommarn där vindarna bor,
till ros och förgärmigej..

Sen fortsätter jag låten med;
.. jag börjar på lekis snart
och det ska bli jättejättekuuuuuul!
Och ingen ska någonsin få mitt band,
för det är baaara miiiitt!!

Efter det så fortsätter jag med att berätta (med skitmörk röst);
ingen ska någonsin få lyssna på MITT band..
för det är bara mitt!
Och när jag döör, så ska JAG ha med mitt band ner i graven!!
Sen lägger jag av värsta hånflabbet!

haha, jag undrar ju vad jag hade för störning som liten alltså!
5 bast och säger sånna här saker.. herregud. Jag blir förvånad själv;)


Sen så är det massa saker emellan under bandet, lite snack, mormor sjunger en låt (naaw), sen iaf så sjunger jag Pocahontas-låten och nu är jag kanske 8-9 år gammal.
Då hör man hur jag skuttar fram och tillbaks i rummet och sjunger och dansar samtidigt!
Helt plötsligt så kliver min lillebror in i rummet och frågar om han får vara med och sjunga. Och jag säger; NEJ! ut ur mitt rum!!
Han blir ledsen så jag låter honom vara kvar i rummet, men sjunga får han minnsan inte.
Så jag fortsätter sjunga och dansa, och sen så pillar markus tydligen med fingrarna i eluttaget! Och jag blir skitförbannad på honom eftersom att mamma alltid blev det när markus gjorde det. Så jag ryter verkligen till och säger;
Markus, vad gör du?!
Han blir då jätteledsen (konstigt........) och börjar gråta, sen säger han; jag vill berätta för mamma!!!! . Jag som är osmart verkar få panik, för jag vill ju inte att mamma ska bli arg på mig, så jag säger till honom, men Markus... Förlåt förlåt förlååt..
Han blir då glad, och sen så säger jag (som den elaka syster jag är) Ska inte du säga förlåt till mig nu??
Och han svarar då jättesnällt; fölåt!

Ser ni vilken syskonkärlek det är mellan Markus och mig?! ;)
Tur att han inte är så arg på mig idag, men tro mig, detta har man fått höra en del....hahah

Irritationsobjekt.

Nu ska jag skriva lite saker som stör mig. Här talar vi om allvarliga i-lands problem i Örebro..

1. Stadsbussarna i stan, den där otroooligt jobbiga kvinnorösten som säger vart man är så fort bussen stannar. Som till exempel "Våghustorgut". nej jag skriver inte fel. Rösten säget u istället för e. "Järntorgut". Otroligt enerverande.

2. Tänk er att ni precis har köpt en chipspåse, 200 gram. Mm, jättebra. Men varför exakt gör dem chipspåsarna för stora? Är det ingen mer än jag som tycker det ser extremt tråkigt ut när det bara är chips i halva påsen?!

3. På min 3mobiltelefon så har #-knappen gått sönder. Så den går ej att trycka på ALLS. Riktigt störande när man ska skriva sms.

4. Programledarna i Eurovision Song Contest semifinalerna. Så gräsliga. Ingen av dem var ju speciellt bra på engelska, och de hade noll koll på hur många bidrag som skulle till finalen. Bra där, det kunde ju vem som helst gjort bättre. SUCK.

5. Jag tycker om fullkorn. Det gör jag verkligen. Men när det går så långt att man har fullkorn i pannkakor och pizza så känns det ju lite b alltså. För om jag ändå ska käka en onyttig pizza med massa fett på så tror ju iaf inte jag att de där fullkornen spelar så stor roll..



Nu ska jag sussa. Jag jobbar ju dag imorgon! Gääsp!


Sanningen är svår.

Jag har insett att nästan allt som skrivits om kärlek är sant. Shakespeare sa; "Resor leder till kärleksmöten". Vilken märkvärdig tanke. Personligen har jag ingen erfarenhet av något sådant. Men det hade säkerligen Shakespeare. Jag tänker nog mer på kärlek än man borde. Jag är ständigt fascinerad av dess kraft att ändra och definiera våra liv. Det var Shakespeare som sa; "Kärleken är blind". Det är något jag vet är sant.
För somliga, helt oförklarligt, falnar kärleken.
För andra är den helt enkelt förlorad.
Men återigen, kärleken kan också hittas. Om än bara för en kväll.

Så finns det en annan slags kärlek, den grymaste sorten. Den som nästan dödar sina offer.
Den kallas obesvarad kärlek. På den är jag expert.


De flesta kärlekshistorier handlar om folk som blir kära i varandra. Men resten av oss då?
Hur är det med våra berättelser? Vi som blir kära på egen hand. Vi är offer i en ensidig kärleksaffär. Vi är de som förbannas av de älskade. Vi är de oälskade. De skadade som står upp. De handikappade utan handikapparkering. Jag är en sådan person!

Jag tycker frivilligt om en person som inte ger mig något tillbaka. Känner ni igen er om jag säger utekvällar och tårar?
Åren då jag har varit förälskad har varit den mörkaste tiden i mitt liv. För jag är drabbad av förbannelsen att vara kär i en man som inte älskar mig tillbaka. Herregud, bara åsynen av honom får mina ben att skaka. Hjärtat slår, det blir tjockt i halsen, jag kan inte svälja. Alla vanliga symptom. Ni kanske inte inser hur patetisk jag är? Men herregud, jag är väl medveten om hur patetiskt detta är.

De vet hur de ska styra oss. Närhelst de vill ha oss i våra liv hör de av sig och SVISCH så är vi hos dem, för att egentligen sedan bli lämnade igen. Och vi är så väl medvetna om det redan då vi ser att det är just HAN som ringer..

Varför faller jag alltid för fel kille? Varför dras jag till en person som jag vet inte är den rätta för mig?
Jag råkar veta svaret på den här.
För att jag hoppas att jag har fel. När han gör något elakt, så ignorerar jag det. När han är schyst är han så pass övertygande att argumenten som säger att han inte är bra för mig bleknar bort. Plus den klassiska tillflykten; "Skulle en sån kille verkligen vilja ha en tjej som mig..?"

Vad jag försöker säga är att jag förstår hur det är att känna sig så liten och obetydlig det någonsin är möjligt. Hur det kan göra ont på ställen i kroppen man inte visste fanns. Oavsett antalet frisyrer du har eller hur många gym du går på, eller hur mycket vin du dricker med väninnorna ligger du fortfarande i sängen och ältar varje detalj och undrar vad du gjorde fel och hur du kunde missförstå. Och hur, för ett kort ögonblick, du kunde tro att du var lycklig. Ibland intalar du dig själv att han ska förstå och komma till dig. Och efter allt det, hur lång tid det nu tar åker du någon annanstans och träffar människor som får dig att känna dig värdefull. Och du hittar tillslut de små skärvorna av din själ. Och hela den här sörjan, den bortslösade tiden av ditt liv, bleknar till slut bort.

Det värsta är att jag, återigen, sitter fast i en sån här situation.
Hjärtat och hjärnan vill två helt olika saker.
Men en sak har jag bestämt mig för;
Jag ska börja lyssna på magkänslan, för den har ALLTID rätt!

Nu ska jag försöka sova trots mitt hostande.
Bonne nuit mon fleurs! ^^

RSS 2.0